Motiverande bilder och den perfekta kroppen?

Alltså....näe! Det finns jäkligt mycket som får mig motiverad att gå till gymmet men en bild som den här är definitivt inte en av de sakerna. Nog fan ser jag att hon gjort sin beskärda del squats och har ett vältränat ass men det är vad jag ser i den här bilden. Jag förstår vitsen, hon är vältränad. Men det är just utformningen av  bilden som stör mig. Jag älskar motiverande bilder på vältränade människor och peppande texter och ja, det kan motivera mig att gå till gymmet. Jag älskar bilder som utstrålar hälsa och som utstrålar styrka och lite jävlar anamma! Men den här? Låt mig säga såhär, hade jag sett den här tjejen i den här posen med byxorna neddragna framför spegeln på mitt gym, hade jag blivit allt annat än motiverad kan jag säga. Lite smått förvirrad hade nog varit en troligare reaktion. Första gången jag såg bilden trodde jag seriöst att hon hade på sig sådana där "porr-brallor" med hål för skinkorna....På de gym där jag tränar finns det många tjejer som verkligen kan inspirera och motivera mig. Men de är starka, snygga, fokuserade och framförallt - påklädda! 

Så av alla motiverande bilder som finns här i världen, så är det här definitivt inte en av dem som kommer hamna på min motivationboard om man säger så. Den fick mig att lyfta på ögonbrynen första gången jag såg den och min inställning till den har inte förändrats.

När jag ändå pratar om kroppar och motiavtion och grejer så vill jag tipsa om det här inlägget från Erika Kits Göleviks blogg, träningsexpert på topphälsa. Hon pratar om den "perfekta kroppen", ett inlägg jag tycker är bra. Här är lite utdrag ur texten:

"Men… grejen med att gå upp insmord på en scen i liten bikini/badbrallor och posera. Jag förstår det inte…"

" Går det om man värderar sin framgång via spegelbilden och ständigt behöver väga sin mat för att få i sig rätt mängd? Jag har svårt att tro det.
Så vad är det som driver? Strävan efter en perfekt kropp? Och vem bestämmer vad som är perfekt?"

"jag vill liksom kunna njuta av min kropp och allt den gör för mig även när den i andras ögon kanske inte skulle uppfattas som ”perfekt”."

Finner man tillfredsställelse  glädje och motivation i att tävla i t.ex. fitness finns det inga fel med det, det är alltid upp till varje person att välja vad man gör med sitt liv och sin träning. Jag personligen förstår, precis som Erika, inte vitsen med att gå upp på scenen insmord i brunkräm och spänna sig. Det är inte alls vad träning innebär för mig. Men de som viger sitt liv åt detta förstår säkert inte vitsen med massa saker som jag och andra gör heller, så det går ju jämt upp. Smaken är som baken på bruden på bilden - delad. 

En av de vanligaste ursäkterna till att inte träna

"Att säga att träning är tråkigt är ungefär på samma nivå som att säga att böcker är dåliga"

Word! Alla kan nog hitta någon form av fysisk aktivitet som är någorlunda rolig iaf, om man är sådan motståndare till att träna. Jag t.ex. älskar styrketräning, kampsportsinspirerad träning (så som BodyCombat) och på somrarna är bland det bästa jag vet att studsa omkring på slingorna i skogen, helst hemma i Kygelvallen. Däremot tycker jag att det är skittråkigt att nöta crosstrainer i typ flera timmar som jag ser vissa gör, stirra på en tickande klocka på löpandet eller gå och skaka rompa på ett Zumba-pass. Dansa kan vara skitkul, men alla dessa klasser ger mig inte så mycket. Löpbandet däremot får jag stå ut med under vinterhalvåret, även om det inte ens blir i närheten så mycket springande som på somrarna. 5 km på ett tråkigt löpband är betydligt jobbigare än typ milen utomhus på sommaren... 

Viktigast är att man hittar något man tycker om. Träning ska inte vara något plågsamt, utan något lustfyllt som det står i texten. 

Passion, motivation, glädje!

Min pappa mms:ar matbilder till mig och berättar om att han gymmat och gått 8 km stavgång. Mamma ringer och frågar om vad det är för mellanmål jag brukar göra och sms:ar att hon ätit både broccoli och paprika på lunchen! Och hon hatar paprika, men hon vill lära sig att tycka om så hon äter ändå.
Mina vänner har sagt att de vill träna med mig någon gång, och en har sagt att jag ska bli hennes PT någon dag. Samma person har även sagt att hon imponeras av det jag skriver om på bloggen. En annan vän skrev i förra veckan och bad om träningsmotivation, varpå lågan och entusiasmen i mig tändes och jag skrev ihop 3 sidor träningstips som hon uppskattade otroligt mycket. Min kusin smsar och berättar att hon av misstag hamnat på ett pass på gymmet som hon aldrig vågat testa självmant annars, men som visade sig vara jättekul och slutligen så genomförde idag en av mina vänner kortvasan!

DET HÄR är vad jag älskar och vad jag brinner för. Jag har svårt att sätta ord på den stolthet och glädje jag känner när folk vänder sig till mig för hjälp eller motivation eller bara för att berätta vad de gjort. Och att de gör allt detta med glädje och uppriktigt menar allt de säger! Hälsa och träning är av någon anledning tyvärr det som många gånger kan provocera människor mest i det här landet tror ja. Så de som tycker att andras träning och sunda livsvanor är provocerande, är nog snarare mer provocerade av sitt eget sätt att leva. Man har svårt att vara glad när andra lyckas eller gör framsteg. Det är enklare att hata än att ta tag i nåt själv, that's it.

Men jag förstår inte hur man orkar vara så negativ? Va fan, var GLAD för varandra istället. Jag har en storasyster som hatar att springa. Hon älskar att träna men hatar att springa. Då blir jag helt glad i själen när jag vänder blicken där jag står på löpbandet och ser att jo fan, hon springer också! Även om det inte alltid är så lång tid varje gång, så springer hon! Eller när jag drog med henne ut i skogen i somras och fick henne att springa 6 km utan att stanna en enda gång. När hon sprang själv började hon väl gå efter knappt två för då var hon så uttråkad... När hon sprang där med en ettrig jävel till lillasyster bredvid sig och skulle uppför mördarbacken i slutet på milen-slingan (alla som någon gång sprungit i Kygelvallen vet vad jag pratar om) och lillasyster manade på henne att hon skulle få gå ner och börja om om hon började gå. Hon skrek hela vägen upp, fan vad hon skrek. Och väl uppe ramlade hon ihop i en hög och grina. Men hon sprang hela vägen! Och vad gjorde hon sen? Hon reste sig upp och sen sprang hon den sista kilometern in i mål.

DET HÄR är varför jag gör det jag gör. Varför jag går den utbildning jag gör och varför jag drömmer om ett liv inom hälso-branschen. Jag vill motivera människor, jag vill hjälpa dem att nå sina mål och jag vill vara den ettriga jäveln som står bredvid och skriker om det får någon att springa uppför hela marken eller stå lite längre i plankan.

Lilla landet lagom, det är Sverige det. Enda landet med lagom i sin ordlista. Men screw that! Du är du och ingen annan ska någon gång kunna sätta sig på dig för att du väljer en hälsosam livsstil. So let the haters hate...De kommer alltid att finnas. Men låt dem aldrig påverka vem du är eller de val som du gör. Träning är en del av vem jag är och jag jobbar för mina resultat och jag tycker det är förbannat jäkla svinkul! Resan har bara börjat!

Så alla haters, det som kommer härnäst är inget rop efter bekräftelse eller fiskande efter beröm som så ofta är förknippat med träningsbilder som publiceras på diverse nätverk. Det är vad jag gör och vad jag sliter för varje gång jag går in på gymmet. Dags att få vara stolt över mig själv, inte bara över andra. Och om du läst ända hit och fortfarande är en av dem som provoceras av andras träningsbilder? Tja, då kan du blunda eller skrolla upp igen, för här kommer mina första spännisbilder i världshistorien!

Okej, trodde inte det skulle komma en dag då jag lägger upp en bild på min mage?!? Detta visar på framsteg på flera plan. Och jag vill verkligen ta bort lite fokus på det här estetiska som folk ofta hänger upp sig på i träningssammanhang. Visst, ingen kan nog neka till att det såklart är en aspekt av träningen. Men viktigast är ändå att man får en stark och fungerande kropp och det handlar om att må bra! När jag tipsar min mamma om core-övningar är det inte för att jag förväntar mig att hon ska stoltsera med ett sexpack inom en snar framtid, som att det vore det enda som räknas. Nejnej, en stark och fungerande kropp är det man ska glädjas över, det är det som är vinster med träning. Utseendet kan man se som pricken över i:et, som en bonus. Ungefär som efterrätten på ett julbord! 

True true true!

.

Motivation board

Motivations- och träningshyllan i mitt sovrum - Done!

Skrev ett inlägg om nyårlöften som övergått i nyårsMÅL, något jag tycker är mycket bättre. Jag sätter hela tiden upp nya mål för mig själv, men några få har jag redan satt upp:

1. Börja variera träningen mer genom att testa fler klasser på gymmet. Spinning står först på listan, substitut till löpningen. 
2. Fixa 5 km på max 25 min. Är just nu 400 m ifrån så I will make it! (löpning)
3. Ska mörda armar, rygg och axlar på gymmet!
4. Ska springa minst ett lopp i år. Vårruset, Tjurruset eller kanske midnattsloppet? Minst ett!
5. Ett "mål" som inte har med träning att göra, så låt oss kalla det något jag ska unna mig istället - tattoo number three is coming up! 

That's it for now. Får se hur många nya mål som kommer upp med tiden.

Säger som min käre Paulo brukar säga:

 "Bring it on din jävla räka!"